Domaren dömer - men hur?

Årets final i Svenska Cupen är minnesvärd av flera anledningar. För att Sibirien CP lyckades ta sin efterlängtade seger naturligtvis, men också för att domaren drog på sig rejäl kritik från en av Sibiriens spelare. Ett uppfriskande domarbråk, påstår Svens

 

Det var första gången en domare med dispens från den nyinrättade regeln om en övre åldersgräns för nationella och internationella domare dömde vid ett förbundsarrangemang. Åldersgränsen är satt till 69 år. För att en domare som passerat den ska kunna döma en nationell tävling måste denne ansöka om dispens hos domarkommittén.
Domarkommitténs ordförande Andreas Engelmartin har tidigare berättat att domarkommittén i sådana fall ska hämta in information om den aktuella domarens insatser, omdöme och rykte genom att kontakta arrangörer och spelare som haft mycket med domaren att göra.
Det hade kommittén dock inte gjort i det här fallet, erkänner Engelmartin.
- Vi får ta på oss det. Anledningen är helt enkelt att så få domare vill döma att vi såg oss tvungna att dela ut dispens för att säkerställa att vi hade domare till förbundsarrangemangen.
Domarkommittén har som en av sina viktigaste uppgifter att se till att domarnas ställning inte ifrågasätts, att förvissa sig om att kårens representanter beter sig korrekt och agerar på samma sätt så att de kan kräva att bli bemötta med respekt för sina insatser. Den domare som dömer ett så viktigt arrangemang som Svenska Cupen bör alltså vara en synnerligen god representant för kåren.
- Visst är det så. Vi kommer nu att se över vad som hänt, genom samtal med både domaren själv, arrangören och andra som var på plats, och får ta dispensen under nytt övervägande, säger Engelmartin.

Varning för varning, banpromenad och lilleflytt - flera spelare riktade kritik mot finaldomaren.
Det som hände var ungefär följande. Spelarna i Sibiriens öppna trippel - Björn Ivarsson, Albin Plantin och Jens Terestchenko - hade hamnat i ett prekärt läge där semifinalmotståndarna från Nobel kunde se fram emot många poäng om inte sibirianerna hittade en räddning. De letade och diskuterade. I mer än en minut. Vilket fick domaren Gunnar Rendefors att gå in på banan och meddela Albin Plantin att de brutit mot enminutsregeln - just som denne var på väg in i ringen för att skjuta lillen död, den enda lösning stockholmarna hittat för att ta sig ur sitt underläge.
När Plantin skjutit ut lillen stegade först Ivarsson fram till domaren och sade mycket irriterat att Rendefors agerande var oseriöst. Plantin kom efter och förklarade - inte heller utan irritation - att domaren enligt hans åsikt visat prov på "dålig känsla".

Nobelspelare passade också på att framföra sitt missnöje med och till domaren, precis som Coccinelles coach Jan Simonsen - för andra ingripanden föranledda av just enminutsregeln.
Innan matchen mellan Nobel och Sibirien var över gjorde domaren åter inträde på banan. På spelarnas begäran den här gången. Det handlade om att mäta två klot som de rutinerade spelarna själva inte kunde särskilja. Beroende på vilken kula som var närmast lillen kunde Ivarsson antingen, i ett hyfsat trångt läge, lägga in sitt sista klot för match eller göra samma sak för att inte tappa en tvåpoängare.
Inför flera åskådarvittnen mätte domaren (med flärp utan att först kontrollmäta de båda kloten), flyttade ofrivilligt lillen och meddelade att det sibiriska klotet var närmast. Det var det också, kunde spelarna konstatera när de gjorde en ny mätning. Sju millimeter närmare. Och före domarens mätning hade de inte uppfattat skillnaden som synbar.
Nobels Mikael Trechera påpekade för Rendefors att han flyttat lillen, denne nekade och lämnade snabbt banan.

När Sibirien vunnit matchen mot Nobel bad Ivarsson domaren att följa med för ett enskilt samtal. Samtidigt bad han förbundets representant på plats att närvara. Inne på kontoret blev domaren sedan, av en allt mer ilsken Ivarsson, ombedd att förklara sitt agerande. Rendefors presenterade inte någon förklaring, men erkände efter några minuter att tillfället för ingripandet var "olyckligt".
Undertecknad bevittnade inte deras samtal från början, men hann höra Ivarsson kräva att domaren skulle be Plantin om ursäkt. Själv bad han Rendefors fundera på om han skulle fortsätta döma överhuvudtaget. Rendefors svarade att han snart ska sluta som domare och Ivarsson välkomnade beskedet.

Domarkontroverser och McEnroe-fasoner kan pigga upp.
Man ska inte tolka det som att jag tycker att en spelare får vara hur otrevlig som helst mot domaren (eller någon annan) när jag nu meddelar att jag tycker att det är ganska uppfriskande med en rejäl domarutskällning. Men jag är gammal McEnroe-fan (han bidrog med både action och dynamik till en sport som är mer långrandig än någonsin boulen) och tycker inte att det är konstigt att en segersugen och tänd spelare reagerar impulsivt eller starkt när han anser sig bli orättvist behandlad.
På samma sätt är det uppfriskande med en konsekvent domare som inte ryggar för att vidta åtgärder mot en spelare som bryter mot spelets regler för att skaffa sig fördelar.

I det här fallet hade domarens olägliga inträde på planen och i matchen föregåtts av att han promenerat över banor där Sibiriens spel pågick för att genomföra mätning på en bana intill. Ivarsson var redan irriterad över att domaren inte uppträdde mer professionellt. Det spelades finaler i en av landets absolut viktigaste tävlingar - en som Ivarsson och hans klubbkamrater bestämt sig för att vinna.
Precis som domaren erkänt att ingripandet kunde gjorts smidigare har spelaren erkänt att han överreagerade och gick för långt. Till hans försvar skulle man kunna påpeka att domaren inte stoppade honom. Inte någon gång avbröt domaren utskällningen och varnade honom för att fortsätta. En fotbollsdomare hade tämligen omgående visat honom ett gult kort och följt upp med ett rött om spelaren inte lugnade ner sig. Här hände ingenting som kunde påminna spelaren om att det var läge att tänka efter.

Diskussionen om huruvida domaren tagit tid på andra lag för att varna eller låta bli att varna dem tänker jag inte ta upp - eftersom jag tycker att den är ganska ointressant. En domare kommer aldrig vara kapabel att se alla felsteg som begås på alla banor. Någon fullständig rättvisa i den bemärkelsen kommer aldrig att kunna uppnås, så länge reglerna ser ut som de gör.
Däremot skulle man kunna kräva en rättvisa som innebär att domaren agerar på samma sätt varje gång han upptäcker ett regelbrott. Helst ska också varje domare agera på samma sätt som sina kolleger.

Inga varningar trots dispyterna - domaren får kritik också av domarkommittén.
Under Svenska Cupens finalspel - då den aktuella incidenten inträffade - delades inga varningar ut. Det framgår av domarrapporten. Med andra ord valde domaren att gå in på planen och avbryta Sibirienspelarna för att ge dem en tillsägelse. Tillsägelser finns inte i regelboken. Varningen är det första steget på straffskalan - och innebär i sig inget straff. En varning är ingenting annat än en varning. En tillsägelse blir med andra ord en varning för en varning och kan tyckas vara lite överflödig.
Hursomhelst har jag själv svårt att se hur den kan vara skäl nog att avbryta ett pågående moment av spelet. Vill en domare påpeka att han noterat att ett lag dragit över tiden, men ändå inte dela ut en varning - till exempel därför att han inser att ett beslut om att skjuta lillen inte alltid är enkelt att fatta, måste han kunna vänta tills laget kastat sitt klot. Vända sig till deras coach (när sådan finns - i det här fallet satt två personer med Sibiriens klubbtröja intill banan) eller till spelarna själva medan deras motståndare spelar.

Domarens agerande kommer också att kritiseras av domarkommittén.
- Det var för snällt. Han borde ha delat ut varningar, säger Engelmartin.
- Det kan jag kanske också tycka, men jag ville inte varna Sibirien innan jag tittat ordentligt på motståndarna, säger domare Rendefors själv.
- Jag valde den lite mjukare varianten men det blev ju inte bättre för det…
Rendefors konstaterar också att enminutsregeln inte är oproblematisk.
- Den är inte speciellt bra när det gäller trippelspel på den här nivån. Man ser ständigt att spelare drar över minuten utan att domaren ingriper alls - det händer på Nordsjöturneringen, på VM, överallt.

Curlingregler och schackklockor - något för boulen att ta efter?
Att det inte är lyckat har Rendefors förstås rätt i. Att en boulematch kan ta alldeles för lång tid för att en åskådare som inte är en mycket inbiten boulefantast ska orka följa den till slut vet vi alla om. Och så länge minutregeln finns måste det vara domarens uppgift att se till att spelarna följer den. De spelare som försätter sina motståndare i en så besvärlig situation att de tvingas fundera länge ska, enligt nuvarande regelverk, ha fördel av det. Motståndarna ska bli stressade. Efter en minut måste de ha funderat klart och kastat nästa klot. Om de helt enkelt kan strunta i det, därför att domarna struntar i om regeln efterföljs, förlorar det andra laget den fördel det skaffat sig. Delar av det taktiska momentet i sporten går förlorade.
I vår sports vintermotsvarighet, curling, har varje lag en viss tid till sitt förfogande - för hela matchen. Ungefär som i schack. Och frågan är om inte en sådan tideräkning vore den idealiska även för oss. Då skulle det taktiska inslaget förstärkas istället för att försvagas. Om ett lag kan välja att diskutera i flera minuter vid avgörande matchlägen för att sedan kanske tvingas spela ett antal riktigt snabba klot så att deras tid inte löper ut. Då skulle det heller aldrig uppstå några tveksamheter kring tidsreglerna. Spelarna skulle aldrig behöva känna sig orättvist behandlade och domarna skulle inte behöva bli kritiserade.

Domaren dömer som han vill - men vem vill döma?
När man kritiserar domaren måste man samtidigt ställa sig den gamla vanliga frågan om hur höga krav man kan ställa på ideellt arbetande människor. Domarna får visserligen en ersättning, men den är så låg att motivet för deras långa arbetsdagar ändå måste vara ideellt engagemang.
Och vilken uppgift kan vara mer otacksam än domarens?
Den domare som delar ut en varning så fort minuten gått får kritik för det, den domare som låter bli får kritik av motståndarna som tvingas vänta och inte får den utdelning - i form av stressade motståndare - reglerna och deras spel ger dem rätt till.

Trots den svidande kritik Ivarsson riktade mot domaren har Rendefors valt att inte anmäla honom för hans kraftiga reaktion. Ändå framhåller han att Ivarsson var ordentligt oförskämd.
- "Man kan ju tro att du vill att det andra laget ska vinna", sade han. Det är ju väldigt oförskämt att säga så till en domare.
"Jag har haft funderingar på om jag skulle anmäla Björn I. till SBF:s disc. nämnd för förolämpning av domare men jag har valt att inte göra det", skriver Rendefors i sin domarrapport.
- Det hade jag möjligen gjort om jag skulle fortsätta som domare. Men jag hade redan bestämt mig för att det här blir mitt sista år som domare och mot den bakgrunden bestämde jag mig direkt för att inte vidta några åtgärder, förklarar han sitt beslut.

Då verkar det onekligen som om domarens ålder - i alla fall i bemärkelsen "återstående tid som domare" - har viss betydelse. Och det kan aldrig vara bra. Målet måste vara att varje domare ska behandla likadana situationer på samma vis.
- Alla domarsamlingar - nationella och distriktsvisa - syftar till att vi ska få enhetliga bedömningar, säger Engelmartin.
Som domarkommitténs ordförande har han mer kritik att rikta mot den domare han givit dispens från åldersregeln.
- Det är betydligt allvarligare att han inte rapporterat in spelarens olämpliga uppförande. Sådant kan leda till att spelarna får bete sig hur som helst.
Det får de naturligtvis inte.
Lika lite som domarna.
Men tack vare att Rendefors och Ivarsson betedde sig som de gjorde vid Svenska Cupen har nu både domare och spelare ett tydligt exempel att utgå ifrån nästa gång ett lämpligt agerande - och den problematiska enminutsregeln - ska diskuteras.
Visst är det uppfriskande?

Till bloggen!

Vad säger regelboken?

38 § Anstötligt beteende

Den spelar som uppträder anstötligt eller, ännu värre, som gör sig skyldig till våld gentemot någon ledare eller domare, mot annan spelare eller mot åskådare, ådrar sig en eller flera av följande påföljder beroende på hur allvarlig förseelsen är:

1) Uteslutning ur tävlingen.

2) Anmälan till förbundsbestraffning.

3) Beslag eller återkallande av ersättningar eller priser.

• Påföljd 1 ges av domaren.

• Påföljd 2 handläggs av berörd disciplinnämnd.

• Påföljd 3 handläggs av tävlingsjuryn, som inom 48 timmar tillsammans med sin rapport, ska leverera in konfiskerade och återkallade ersättningar och priser till berört förbund för vidare handläggning.

 

Spelare som har invändningar mot en domares uppträdande eller sätt att sköta sitt uppdrag är hänvisad till domarkommittén, dit vederbörande kan vända sig med en skrivelse och framföra sina synpunkter. Om kommittén finner att domaren gjort sig skyldig till någon felaktighet ger den domaren en erinran om regelverket. Om domaren gjort ett tillräckligt grovt fel kan kommittén återkallla dennes domarlicens. Det har hittills aldrig skett av någon annan anledning än att domaren inte tjänstgjort tillräckligt ofta för att få behålla licensen.

 

20 § Tidsfrister

Efter att lillen har kastats ut har varje spelare maximalt en minut på sig att kasta sitt klot. Tiden räknas från det att lillen eller föregående klot har stannat eller att en mätning har slutförts. All mätning som inte utförs av domare eller gäller vilket lag som har poängen ska göras inom tidsfristen.

I en påföljande omgång ska lillen kastas ut inom en minut efter det att föregående omgång avslutats.

Spelare som inte håller sig inom tidsramen bestraffas enligt 34 §.

 

34 § Bestraffningar

Spelare som åsidosätter dessa regler bestraffas med följande påföljder:

1) Varning.

2) Annullering av det spelade klotet eller klot som ska spelas.

3) Annullering av det spelade klotet eller klotet som ska spelas och ytterligare ett.

4) Uteslutning av den felande spelaren för resten av matchen.

5) Diskvalifikation av det felande laget.

6) Diskvalifikation av båda lagen om de har samverkat eller handlat i samförstånd.