Fenomenal festivalfinal

Det blev en på flera sätt fantastisk final när STHLM Boule Festival gick i graven - med flaggan i topp. Svenska landslaget slog Belgien/Frankrike i den mycket välspelade finalen i en solig och välbesökt Rålambshovspark. Alla deltagare och besökare verkade

Vädret var annars det som ställde till det lite. Lördagens förutsättningar var inte de allra bästa. Ett så växlande väder som det i Stockholm denna dag ser man sällan. Varmt och soligt ena stunden, regnigt och kallt nästa. Tillbaks till skön sommar igen – och så vidare.
Under fredagen kom en också en olycklig regnskur – just vid den tidpunkt då folk slutar jobbet och bestämmer sig för vart de ska ta vägen efter arbetsdagen. Och med den väderutsikten ligger inte picknick i Rålambshovsparken närmast till hands.

– Vi hade förstås velat se lite mer folk. Men vädret kan vi inte göra någonting åt. Och annars är jag nöjd med allting, berättar Scandinavian Boules festivalgeneral Petra Dahlgren på söndagen.
Boulespelet kan hon inte säga mycket om – själv spelar hon inte.
– Inte på den nivån att jag tävlar. Men jag tycker mycket om boulens sociala egenskaper, säger hon.

Tävlingsspelet var annars intressant. Singeln och mixen spelas som direktutslagning. De som blev utslagna i singelns första omgång kunde köpa in sig i tävlingen igen. Problemet med den lösningen är egentligen inget alls – men informationen om att möjligheten fanns hade inte gått ut till samtliga deltagare. Påfallande många stockholmare med täta band till arrangörerna utnyttjade den. Bland dessa den ende svensk som tog sig till semifinal – Leo Brood-Björk.
Genom sitt återinträde i turneringen fick han en förhållandevis enkel väg fram till semifinalen och väl där var han ytterst nära att slå ut den flerfaldige världsmästaren Michel van Campenhout. Men med två klot att lägga inför match drabbades Brood-Björk av gummiarm och missade chansen varpå van Campenhout vände matchen och vann.
I finalen fick han däremot stryk av landsmannen Jean-François Hemon, skytt i det belgiska laget.

I mixedtävlingen kom flera SBF-profiler långt. Kanske inte de väntade – snarare än landslagsspelarna var det administratörerna och ledarna som visade framfötterna. Undantaget var damlandslagets Tove Næss, som tillsammans med sin förbundskapten Håkan Berg tog sig till final genom att slå ut förbundsstyrelsens Robert Boström och Kicki Wahlberg i semifinalen.
Landslagsledaren Markel Sjöström stod för motståndet i finalen, i sällskap med Anita Dahlérus. I sin semifinal besegrade de den norske landslagsmannen Lars Bruu och hans flickvän Camilla Toft.
Sjöström var obönhörlig i finalen, sköt och stannade på allt. Seger för Boulesjevikerna.

I huvudtävlingen, den internationella trippeltävlingen, tog sig flera något otippade lag riktigt långt. Stefan Berglund, Mats Lindström och Pauli Mäkitalo tog sig hela vägen kvartsfinal, där de ställdes mot det belgisk-franska favoritlaget. Till en början såg svenskarna helt chanslösa ut, men de gaskade upp sig rätt rejält och bjöd snyggt motstånd en stund – även om det inte räckte hela vägen.
Den på papperet mest spännande kvartsfinalen – mellan tävlingens landslag, Ivarsson/Johansson/Plantin, och andra landslagsspelare, Andersson/Sjöström/Wiede – blev också mycket riktigt spännande. Plantin missade grovt ett lägg för match och gav motståndarna möjligheten att vinna istället. Sjöström hade chansen att skjuta en carreau för en fempoängare med matchens sista klot – men missade.

Att Sitting Boules Carlsson/Nilsson/Oldensjö skulle gå till semifinal var det nog inte heller många som hade förhandstippat. De blev emellertid en ganska lättsmält munsbit för det svenska landslaget. Belgarna Hemon och van Campenhout, som spelade tillsammans med fransmannen Jean-Pierre Le Lons, fick möta Bouleros lag Andersson/Larsson/Marell i sin semifinal – inte heller det någon förhandsfavorit. Därför var det kanske inte så förvånande att de utländska favoriterna fick möta svenska landslaget i finalen.

Många gånger har man efter lång tävlingshelg bänkat sig framför finalen och blivit besviken. Trötta spelare har inte nått upp till sin sedvanliga eller högsta nivå. Men här bjöds ren propagandaboule och inga besvikelser.
Svenskarna förde spelet redan från början men belgarna och deras fransman lämnade inga stora luckor. Några enstaka klotmissar från båda lagen förstås, men sannerligen inte många. Landslaget från Sibirien imponerade rejält – inte minst Björn ”Folke” Johansson som både matade superba förstalägg och sköt carreauer.
Och svenskarna höll hela vägen. Drabbades inte av några nervösa segerchanstankar som tog sig fysiska uttryck. Lugnt och metodiskt kammade de hem en välförtjänt seger.
– De var det bättre laget, sade den belgiske lagkaptenen van Campenhout efter matchen.

Apropå propagandaboule måste Mayoskyttet också nämnas. Jag vet ingenting annat i boulevärlden som har samma möjligheter att drabba en publik med sin tjuskraft. Det är både imponerande, spännande och riktigt roligt att se de säkra skyttarna skjuta prick på tid. Björn Ivarsson fick behålla sitt rekord på 70 poäng, men någon titel blev det inte till Sverige. Den belgiske skytten Jean-François Hemon förlorade matchen mot sin läggare, Michel van Campenhout – som därmed tog revansch för förlusten i singelfinalen.

Å andra sidan fick vi en svensk seger i huvudtävlingen för första gången sedan 1998. Nej, festivalen kunde inte avslutats bättre.

Se Jesper Orrbecks fina foton från festivalen här.