November 2012: Brons, bredd och budget

Jag avslutade mitt förra månadsbrev med att packa resväskan och åka med damerna och juniorerna till EM i Gent. Tjejerna kommer hem därifrån med ett brons, samtidigt som våra juniorer får godkänt – så himla riktigt, riktigt bra gjort av våra damer.

EM-arrangemanget som sådant lämnar en del övrigt att önska, framförallt avseende banorna. Något jag tänkte mycket på var spelarnas säkerhet.  Det var stundtals helt galet hur klot studsade, skott som var missar blev den mest perfekta carreau du kan tänka dig. Nja, så ska det inte vara på ett mästerskap, anser jag.

Tyskland drog sig tillbaka som arrangör av Veteran EM 2014 och vi får arrangera det andra EM:et för veteraner vilket ska bli riktigt kul och spännande. Tror ni att vi drar fler länder än vad Danmark gjorde? Det danska arrangemanget var riktigt bra och något att se upp till inför planerandet av EM2014.

Jag blev invald i exekutivkommittén och är nu även kassör i det europeiska förbundet.  Det känns lite pirrigt att efterträda Klaus Eschbach som innehaft rollen i många år men det ska självklart bli roligt.

Och jag fick hoppa in som officiell representant på Europacupfinalen i Rastatt då vår ordförande blev sjuk. Det jag mest uppskattar med alla resor är alla underbara och fantastiska människor och i Rastatt har jag fått många nya vänner. Våra killar och tjejer från Halmstad gjorde riktigt bra ifrån sig – så till den grad att min franske kollega i styrelsen var imponerad, det ni!

Mellan EM och Europacupfinalen har vi även hunnit med ett styrelsemöte, där vårt absoluta fokus låg på kommande verksamhetsår. Det kommer att bli ett tufft år rent ekonomiskt. Och vi kommer att behöva prioritera mellan våra verksamhetsområden, så är det.

Att få fart på breddkommittén var också något vi pratade mycket om och där kommer det att komma separat information. Varför är bredden viktig? Jo, det är vår absolut största medlemsgrupp och den måste vi hantera bättre än vad vi gör idag på alla sätt och vis.

Vän av ordning undrar befogat varför mitt månadsbrev kommer sent denna gång och de av er som har barn i pulkaåldern vet att det ibland händer olyckor, inga allvarliga men ändock, och jag har helt enkelt prioriterat familjen.