Januari 2014: Silver hjälper när inveckling ska bli utveckling

Svenska bouleförbundets ordförande, Ingela Eriksson, skriver om VM-silver, förbundsstyrelsens januarimöte och det kommande året i sitt nya månadsbrev.

Rickard, vilken Rickard – vilken insats och så han gjorde det! Han fixade den första VM-medaljen någonsin på herrsidan och i en av våra dagstidningar hittar jag (den 4/2) rubriken ”Göteborgare vann VM-silver i boule”. Och det är verkligen så – att ta en silvermedalj är att verkligen att vinna.

Och så han gjorde det! Vilka skalper han tog, och till final han kom och bara jösses så bra!  Man kan läsa i franska dagstidningar, man kan se på webbsändningarna från Nice och man kan läsa på en av de främsta petanquesajterna Boulistenaute.com och jag tänker inte ens översätta. Franska är ett vackert språk och nu får ni översätta via vilken tjänst ni så önskar:

”Mais ce sont toutefois les quarts de finale qui réservaient au public niçois les plus grosses surprises et les plus belles sensations : Nilsson disposait de Weibel après l'avoir mené de bout en bout, alors que Faci effaçait l'Italien Rizzi au terme d'une prestation magnifique. Quant au duel Lakhal-Sangkaew, il tenait le public en haleine jusqu'au bout d'une partie longue et indécise, qui voyait finalement le Tunisien s'imposer 13-12.”

Rickard har, för oss svenska fantaster av petanque, gjort en verklig bragd och Niklas, vår förbundskapten: tack för din coachinsats! Du är tydlig i ditt ledarskap – det är oerhört värdefullt och lovar mycket gott för framtiden! Jag känner mig både glad och ödmjuk över den insats ni båda har gjort och Lasse ska ha en alldeles speciell eloge, för sin direktrapportering på Facebook.

Vi har under helgen haft inte bara ett fantastiskt mästerskap – vi har också haft årets första förbundsstyrelsemöte. Januarimötet är alltid ett riktigt arbetsmöte, då alla motioner ska besvaras.
Det som slog mig när jag först läste igenom dem är att en del är inte formellt korrekta. Det saknas bland annat att-satser och några är skrivna av en enskild medlem och kommer inte från medlemmens förening.
Jag vet att vi påpekade olika variationer av motionsskrivningar för ett antal år sedan och då fick på nöten för att vi var lite byråkratiska och krångliga och jag erkänner: efter det årsmötet har vi släppt igenom en del kanske inte helt korrekta och tydliga motioner, men inte riktigt av det slag vi sett i år. Vi har skickat tillbaka en för formfel och några till, som vi självklart besvarar, men som vi vill ha formellt skrivna från föreningen och inte av enskild medlem.

Jag får ibland frågor om vad vi egentligen gör på våra förbundsmöten. När jag kom hem i söndags kom frågan från min sjuåriga dotter: ”Möte en hel helg! Vi har workshops i skolan och det tar inte så lång tid!” En underbar kommentar och mitt svar var hon inte nöjd med – hon tyckte gott jag skulle ha hunnit följa med henne till ridskolan. ”För ni dricker väl kaffe och då hade du kunnat följa med mig för de hade säkert kunnat klara sig utan dig den stunden?!”
Och det är klart att de hade gjort, men januarimötet är ett av de roligaste. Att läsa motioner är faktiskt roligt, och som alltid är några riktigt bra medan en del… Tja, helt ärligt undrar jag hur de ska utveckla vår sport.

De som hört mig tjata om utveckling av organisationer vet att jag tragglar på om utveckling, inveckling och avveckling. Om att utvecklingen är oändligt mycket intressantare än de två övriga stegen.
Alla organisationer möter dock någon gång alla faserna och det viktiga är att veta vilket steg man befinner sig i och att ta nästa utvecklingskliv innan man har hunnit för långt på invecklingssteget och måste avveckla.

Var vi befinner oss? Vi har länge varit på invecklingssteget och det är dags att ta oss därifrån för att ta nästa utvecklingssteg, vilket är en resa. Att ändra färdriktning tar tid och de fokusområden vi har haft har handlat mycket om att få en ekonomi i balans och samtidigt utveckla inom de ramar vi har.
Det finns många kostnadsbärare men för 2013 har vi lyckats dra ner vissa kostnader, vilket känns riktigt bra. Alla har hjälpts åt för att få till ett bra resultat och det preliminära resultatet är avsevärt bättre än det budgeterade, vilket självklart är positivt. Revisorerna är när jag skriver detta inte riktigt klara så än kan siffrorna ändras och därför skriver jag inte ut resultatet.

Ytterligare positiva effekter ser vi bland annat redan av det beslut vi tog förra året om att ändra i elitorganisationen, med en mycket tydligare rapportering, en anställd elitsamordnare och arvoderade förbundskaptener. Vi kan även se en ljusning vad gäller deltagandet i cuperna – det ökar och vårt medlemsantal ligger stabilt.

Alla vet att bakom förändring ligger enbart hårt arbete och det har vi fortsatt framför oss. Vi behöver bli ännu bättre på våra breddfrågor. Breddkommittén har försökt, och försöker, och det är i alla fall för mig en självklarhet att vår verksamhet bygger på en bredd som är i majoritet och en elit som är just en elit. Hela idrottsvärlden är uppbyggd på samma sätt och vi är inte annorlunda.  

Däremot behöver vi öka breddarbetet och lägga i en högre växel vilket vi pratade en hel del om på ordförandekonferensen, där alla var ense om att det är dags att växla upp. 2014 blir lite ”upp till bevis” – samtliga deltagare var eniga om att vi redan, sedan länge, vet vilka våra utmaningar och möjligheter är.

Och det vi alla vet är att det är ingen annan som kommer och gör arbetet – det är vi själva som får göra det. Med ett färskt VM-silver i minne och vetskapen om att vi verkligen kan prestera i vårt avlånga land bara vi vill, så vore det väl själva den om vi inte kan vända trenden 2014!