December 2014: Le Dantec bäddar för ett gott nytt år!

Nu är snart året slut och jag kan se tillbaka på ett riktigt intensivt år. Ett på många sätt utmanande och tufft år – med ett gott slut.

Verksamhetsåret började stentufft med ett årsmöte som av oss som var där på många sätt upplevdes som hårt och tufft. Jag har aldrig förstått varför man behöver idiotförklara varandra, vare sig det är privat, på arbetet eller på årsmöten. Det är helt okej att tycka olika, men när man idiotförklarar varandra har gränsen med råge passerats. Låt oss inte behöva uppleva det på något kommande årsmöte.

En illaluktande ulltoffel och många små bäckar
Att bidragsneddragningen från RF ligger som en våt illaluktande ulltoffel över oss gör att vi hela tiden måste se över våra omkostnader och det heter ju ”många bäckar små”. Det kommer framöver att behöva bli en ännu mera kameral fyrkantig styrning över de få fasta kostnader vi har. På senaste styrelsemötet diskuterade vi de nya lokaler och avtal som föreslås av RF och vi bestämde oss för att ajournera den delen till februari mötet. Vi behöver ytterligare en granskning av huruvida vi kan ingå ett treårigt avtal med RF avseende lokaler.

Utveckling utan titelfixering
Jag vet att jag har tjatat och det ska inte finnas någon som har varit på någon av de tre senaste årens ordförandekonferens utan att höra mig säga: Utveckling, inveckling, avveckling.
Tre ord, tre faser, som betyder mycket olika saker, men hör samman på ett eller annat sätt. Alla organisationer befinner sig i de olika faserna någon gång och kruxet är bara att veta vilken fas man befinner sig i för att kunna ta rätt beslut för framtiden. Styrelsen har, precis som besökarna vid ordförandeträffarna, till leda hört mig tjata om de olika faserna.
Anledningen till att jag tjatar är mycket enkel. Jag är helt övertygad om att vi under en längre period varit i fasen inveckling och därifrån måste vi komma vidare – för det är så mycket roligare att befinna sig i utveckling än i avvecklingsfasen.
Vi har under de år jag suttit i styrelsen haft några bra år och några jag gärna varit utan. Vi hade en period med mycket konflikter inom styrelsen med en alltför oliktänkande grupp av individer som gjorde att det helt enkelt inte gick att föra kreativa dialoger.
Det är alltid en valberednings dilemma och att få människor att tacka ja till arbete i ideella styrelser är inte alltid det lättaste. Tack och lov har vi aldrig haft några titelfixerade invalda, vilket finns i den europeiska styrelsen. Sådana som så fort de blivit invalda försvinner och inte går att nå – man har ju fått en titel på ett papper.

Mycket tyckande om eliten
Om det är ett område som många haft åsikter om, såväl inom styrelsen som utanför, så är det vår elitverksamhet. Det är även det område jag haft flest telefonsamtal om.
Vi har haft förbundskaptener som skapat en hel del värmeväxling inom både dam och herrsidan. Undantaget är juniorkaptenerna – de har alltid uppskattats.
Och jag tar på mig att vid några kaptensbyten har det funnits andra bakomliggande orsaker till byte än vad vi kommunicerat. Här har jag fått äta lite skit genom åren men det tar jag – för jag anser inte att jag behöver hänga ut någon öppet. Det gynnar sällan någon att slänga skit men vill man kasta så står jag gärna upp och tar det, för bakom varje kapten finns vänner, familj och kanske barn.
Intressant är att det är framförallt på herrsidan som kritik snabbt har kommit om inte ”rätt beslut” fattats eller ”rätt uttagning” gjorts.

Dansk inspiration och köpta röster
I år hade jag stora förhoppningar om att vi äntligen skulle få fart på vår elit men den farten har uteblivit. Och hur irriterande dåligt jag än tycker att det internationella förbundet är, med dess president i toppen, måste vi ändå rannsaka oss själva och ha rätt bemanning av trupp och ledare för att kunna prestera på topp – sen kan jag gnälla hur mycket som helst på det internationella förbundets kompetens och inställda VM.
Våra grannländer Norge och Danmark har verkligen lyckats med sina elitsatsningar och att kopiera deras upplägg är något vi i styrelsen diskuterat av och till under något år men inte mer än så. Riktig fart fick diskussionen om upplägg av elitorganisation under sensommaren och hösten.
Några i styrelsen har lusläst Danmarks upplägg, som finns att läsa på deras hemsida, och vi har fört samtal med både deras coach och Henrik Toft. Henrik är den som har drivit igenom upplägget och det han inte kan om petanque – ja, det undrar jag om det finns.
Oerhört synd för europeisk petanque att han inte blev invald i det europeiska förbundet vid kongressen i Turkiet. Köpta röster från öster omöjliggjorde det. Vem som köpte dem? Tja, man skulle kunna gissa på en besökare från det internationella förbundet som var på plats och det skulle kunna ha varit dess president, men det är en annan historia…

Satsar med vinnande namn: David Le Dantec
I Turkiet började jag och Lasse spåna fram namn, vilket resulterade i att jag tillsammans med Pontus och Lasse fick i uppdrag av styrelsen att utreda vidare och konkretisera. Lasse har varit den som arbetat med utmaningen i vardagen, vilket har resulterat i både namn, upplägg och färdigt förslag. Utan Lasses energi hade det varit svårt att genomföra på så kort tid.
Och jag kan säga att när jag drog det färdiga förslaget för FS kom det spontana kommentarer som: ”Är det sant?!” Fullt förståeligt, för att få David Le Dantec som kapten för vårt dam- och herrlandslag är för mig som att vinna VM-Guld.
Att se honom spela är en fröjd. Att se honom coacha och läsa spelet också. Hans CV och hans första utkast till landslagsplan är imponerande.
Vi plockar inte hit en av världens bästa spelare och coacher för någonting annat än en riktigt seriös satsning. Vi ska ta oss tillbaka till att vara bäst i Norden och radikalt klättra på den europeiska och internationella rankinglistan, både på dam- och herrsidan.
Här gäller ingen jäkla jantelag, jag avskyr den och den måste bara bort. Inget mediokert ”kanske” utan: ”JA, vi kan och vi vill bli bäst”.
Vi vill hela tiden utvecklas och bli bättre. Vi måste våga satsa för att vinna och ja, det kostar pengar – men inte mycket mer än vad vi redan betalar.

Med en bättre elit får vi också en bättre bredd – det säger sig självt. Och vi får ett namn vi kan använda: David Le Dantec!

JA, vi vill! För utveckling är så mycket roligare än inveckling!

God jul och gott nytt år!