Sverige nådde långt vid EM i Bratislava

Det blev ett lyckat Dam-EM i Bratislava, Slovakien. Både för svensk del – där laget slutade på femteplats, med klar mersmak, och Jessica Johansson toppade det hela med ett EM-silver – och för värdnationens. Frankrike vann finalen mot Spanien.

Under den något udda parollen ”Jag kom, jag såg, jag kastade en boll” samlades 32 europeiska landslagsdelegationer i Slovakiens huvudstad Bratislava för att spela boule petanque och göra upp om EM-medaljer.
För svensk del blev det ett lyckat mästerskap, där merparten av målsättningarna uppfylldes och i precisionsskyttets fall överträffades, tack vare Jessica Johanssons silvermedalj.

Dåliga banor
Årets europamästerskap spelades i Hant Aréna, som i vanliga fall används till basket. Banorna lämnade, som så ofta på de internationella mästerskap som spelas i andra arenor än boulehallar, en hel del övrigt att önska.
När den svenska truppen gjorde entré i hallen kunde medlemmarna konstatera att luften var disig av stenmjöl och att ingenting blev klarare oavsett hur mycket man gnuggade sig i ögonen. Banorna sviktade betänkligt när man promenerade på dem, gungade av gummi, som någonstans under det tjocka gruslagret skulle skydda parketten från skador.

När spelet väl kommit igång på fredagen hade arrangörerna fått bukt med dammet, men banornas kvalitet innebar att dova dunsar följde nästan varje kastat klot, att det studsade betänkligt och att det blev förhållandevis lättlagt – men mycket svårskjutet. Om skottet inte studsade över målkulan – vilket skedde i stort sett varje gång skottet var det minsta kort – kunde målkulan få hjälp av det tjocka gruset att hålla sig kvar i spel och skottet inte framstå som någonting mer än en fösning. 

Fin svensk start
Stämningen i den svenska truppen var god och det kändes som att det var en väloljad lagmaskin som arbetade sig igenom fredagens grundspel.
Starten mot Holland var mycket lovande. Sverige hade ledningen med 9-2 innan de lät holländarna komma in i matchen och göra den lite onödigt spännande. Men när tiden hade gått och bara en runda återstod var holländarna tvungna att ta en trea för att komma ikapp Sverige och de lyckades inte samla ihop mer än en poäng.
Hemmanationen Slovakien hade inte mycket till motstånd att erbjuda i den därpå följande matchen som – trots att den slutade 13-1 – fick pågå i en hel timme.

Mötet med Tyskland blev betydligt jämnare, även om Sverige också där tog kommandot och ledningen med 7-2. Inför sista rundan stod det 7-7 och när det inte längre fanns någon tid kvar alls att spela på hade Sverige vunnit med 8-7 och hade därmed, när två grundspelsmatcher återstod, redan kvalificerat sig för fortsatt spel i EM-turneringen.
Redan innan matchen med Tyskland började hade alla fyra spelarna spelat minst en match, men här gjorde Sverige också – när tidssignalen ljöd – sitt första byte, då Noon Geffenblad ersatte Lotta Larsson.

Knäckte Italien
Nästa byte kom i den därpå följande matchen, mot Italien. Mot ett Italien som hade ett avundsvärt starkt läggspel – speciellt på kortare avstånd – hade Sverige tappat ledning med 6-4 till underläge 6-12.  Som de sedan lyckades vända till seger på två rundor.

Det var ofta tätt emellan kloten i Italien-matchen. Foto: René Miko.

Lotta Larsson kom in med ny energi till laget som nu lade ännu bättre än det italienska och lyckades få in sex klot på en fem decimeters radie från lillen. Sedan skickade Sverige upp lillen på nio meter och ett påtagligt omskakat Italien lyckades aldrig lägga något klot bättre än Tove Orrbecks andra lägg.

Sverige nära Frankrike
Vi det här laget fanns det bara två lag som var obesegrade i hela hallen: Sverige och Frankrike. Som alltså möttes i den första EM-dagens sista match. Frankrike hade dittills inte tappat mer än sex poäng under sina fyra matcher.
Mot Sverige blev det nästan det dubbla – trots att svenskarna hamnade i underläge med 0-7 efter de två första rundorna.
Sedan Jessica Johansson skjutit loss lillen i en trång situation, där de hade mängder av klot kvar på hand, kunde de plocka åt sig en fyra. I en annan runda blev det en femma och Sverige hade ledningen med 11-10 innan Frankrike, två rundor senare, lyckades vinna.

Inget lag tog så många poäng mot det franska som Sverige. Foto: René Miko.

Bland de allra bästa
Känslan inför den andra speldagen var mycket god. Sverige hade blivit rankat som tredje lag efter grundspelet. Polen hade överraskande lyckats knipa andraplatsen bakom Frankrike.
Att döma av det spel som pågått runtomkring det svenska under fredagen skulle både Danmark och Sverige ha goda chanser att ta sig till slutstriden, tillsammans med Frankrike och Italien. Spanien hade det kämpigare.

Österrike överraskade
Sverige hade placerats i åttondelspool tillsammans med Österrike, Ungern och Norge och mötte, som det högst rankade laget, det lägst rankade: Norge. Som väntat vann Sverige (13-5) och fick möta poolens andra vinnare: Österrike.
Som spelade riktigt bra. Samtidigt som Sverige var en bit ifrån nivån på gårdagens spel och inte klarade av att undvika förlusten. 5-13 slutade mötet.

Mot Österrike fick Sverige problem. Foto: René Miko.

Under tiden slog Norge ut Ungern och det blev således ett nytt möte med grannlandet. Den här gången helt avgörande. Vinnaren skulle ställas mot Italien i kvartsfinal.
Sverige svajade oroväckande inledningsvis men fick ordning på spelet och kunde på nytt vinna med 13-5.

Klara för kvart mot Italien
I söndagens kvartsfinal väntade alltså Italien, som slagit Danmark och Schweiz i sin åttondelspool.
Danmarks lördagsspel hade inte många likheter med det från fredagen – de slog visserligen Luxemburg, men tog bara ett enda poäng mot Italien och förlorade skiljematchen mot Schweiz med 5-13. Därmed var det färdigspelat för alla våra grannländer.
Italien kändes på förhand som en hyggligt bra motståndare, med tanke på att Sverige slutade som pooltvåa. Hade vi vunnit poolen skulle vi ha ställts mot Schweiz, vilket förmodligen hade varit bättre – men Italien hade vi ju, även om de spelade bra, slagit tidigare i turneringen.

Snöpligt slut för Sverige
Förbundskapten David Le Dantec ställde samma trio som avslutat lördagens spel – och densamma som startade det förra mötet med Italien – på banan: Noon, Tove och Jessica.
Det visade sig snabbt att italienskorna tänkte lägga lika bra som i förra mötet och på bara två rundor hade Sverige hamnat i underläge med 0-7.


Det blev en del grubblande under de sista matcherna. Foto: René Miko.

David kände sig tvingad att göra någonting och bytte på nytt in Lotta Larsson – betydligt tidigare den här gången.
Trots att italienskorna började spela sämre – deras skytt, Valentina Petulicchio, hjälpte Sverige upprepade gånger – lyckades Sverige aldrig utnyttja sina lägen och det blev ett snöpligt slut på matchen, där Sverige vid ställningen 8-12 två gånger misslyckades med att lägga in på en dryg meter för att överleva rundan.
Sverige var utslaget och fick nöja sig med en femteplats.

Nådde nästan alla mål
På förhand var de svenska målsättningarna att uppträda som ett lag, skaffa sig en god ranking efter grundspelet, ta sig till kvartsfinal och vidare därifrån om motståndet så tillät samt att – oavsett hur det gick – åka hem som ett lag.
Det råder inget tvivel om att de flesta uppnåddes.
Lagandan var god, Sverige rankades som trea efter grundspelet och tog sig till kvartsfinal. Mot ett lägre rankat lag, som svenskarna hade kapacitet att slå – och det var bara den målsättningen som inte nåddes.
Som förbundskaptenen poängterade efteråt råder det också brist på snabba svenska vinster. Alla matcher – också de mot tydligt sämre motstånd – tenderar att dra ut på tiden och det blir ont om tillfällen för återhämtning.

Förbundskapten David Le Dantec resonerar med Tove Orrbeck. Foto: René Miko.

Svenska laget etablerat i Europa
Å andra sidan råder det inget tvivel om att den här truppen visade att Sverige hör till toppskiktet och är en boulenation att på allvar räkna med. Inget annat lag lyckades sno så många som elva poäng ifrån det franska – Italien kom närmast, med sju – och i den matchen spelade Sverige ändå långt ifrån sin bästa petanque.
Det svenska laget hade klara problem med skyttet på de visserligen mycket svårskjutna banorna. Men i övrigt var det ett spelskickligt och jämnstarkt lag resten av Europa fick se. Det var ingen av spelarna som utmärkte sig särskilt i förhållande till de andra – alla skötte sig utmärkt, men ingen spelade fullständigt fantastiskt.
Och truppen lämnade Bratislava som ett lag, där alla höll ihop.

Imponerande spanska vinnarinstinkter
I den fortsatta EM-turneringen blev det plågsamt tydligt att det italienarna var väldigt nöjda med att ha slagit Sverige och tagit sig till semifinal. Efter att ha exploderat av lycka ställdes de mot det franska laget och var inte alls med i matchen förrän det var för sent – siffrorna rann iväg till 1-11 innan Italien tog sina sex resterande poäng.
De regerande mästarna i Spanien lyckades kriga sig hela vägen fram till final i år igen. Men de var nära att behöva lämna turneringen vid flera tillfällen.
I grundspelet vann de inte fler än de tre nödvändiga matcherna – mot Danmark och Italien blev det förluster.
I poolspelets inledande match var de inte många centimeter ifrån en förlust mot Tyskland, men lyckades vinna med 13-12. Och i kvartsfinalen mot Tjeckien låg de under med 0-10 innan de lyckades rycka tag i sig själva och matchen, som slutade 13-11.

Cindy Peyrot, Frankrike, var finalens främsta spelare. Foto: René Miko.

Att krigarinstinkterna inte räckte hela vägen mot Frankrike i finalen, där skytten Cindy Peyrot imponerade med en ovanligt hög träffprocent på de motsträviga banorna, var inte särskilt överraskande.

Fel lag möttes i slutspelet
Mer överraskande var det att mästerskapet återigen spelades på ett felaktigt vis. CEP presenterade efter grundspelet först en slutgiltig ranking där Sverige låg på femte plats och i pool med Polen, England och Luxemburg. Senare på kvällen kom en ny, som också blev den slutgiltiga, där Sverige var trea.
Men om de verkligen hade följt det schweiziska system som alltid brukar användas vid mästerskapen skulle Sverige ha varit fyra och ha hamnat i samma pool som Schweiz, Luxemburg och Italien. Alla andra pooler borde också ha sett annorlunda ut (Frankrike-Slovenien-Tjeckien-England, Polen-Ukraina-Ungern-Spanien samt Danmark-Norge-Tyskland-Österrike).

Trevligt och välarrangerat
Bortsett från det, från banorna, bristen på AC och på ett felfritt nätverk i hallen, och kanske från urvalet av de matcher som livesändes via EM:s hemsida, var det på det hela taget ett mycket lyckat mästerskap. (Att ta fram en standard för banläggning och införa fungerande wifi-uppkoppling som krav på arrangörerna borde inte vara en omöjlighet och kanske någonting för CEP att fundera på.)
Tidsschemat höll och allt flöt på, servicen från all frivillig och vänlig personal var god, maten likaså (med några små undantag, framför allt på efterrättsfronten). Det var gångavstånd mellan hotellet och arenan, vilket är en given nyckel till nöjda EM-deltagare eftersom det underlättar avsevärt. Också galamiddagens lokal låg på gångavstånd. Att det slovakiska förbundet investerat stora mängder tid och pengar (sponsorlistan var mycket lång) är uppenbart. Att det betalade sig i form av nöjda deltagare likaså.
Som kom och som såg. Och som verkade ha det riktigt kul.

Nyblivna europamästare i nydesignade mästartröjor: Cindy Peyrot, Anna Maillard, coach Jean-Philippe Soricotti, Angélique Colombet och Ludivine D'Isidoro. Foto: René Miko.