Singel-EM i Sverige - en succé

Singel-EM i Halmstad kan inte betecknas som någonting annat än mycket lyckat. Och det beror inte helt uteslutande på att Sverige kammade hem både ett EM-silver, genom Jessica Johansson, och ett EM-brons, genom Rickard Nilsson.

– Vi i Svenska Bouleförbundet är mycket glada för samarbetet med det danska förbundet, och samarbetet med Ståhlhallen, som visar att vi i Norden är mycket bra på att arrangera. Denna gång fick vi tillfälle att visa att det gäller också under stor tidspress. Vi är dessutom mycket stolta över våra två deltagare som tog silver respektive brons. Två medaljer vi gått miste om i fall vi inte räddat detta mästerskap. Ett stort tack till alla inblandade, säger Svenska Bouleförbundets ordförande Pontus Thuresson sedan tidernas första Singel-EM i boule petanque har avslutats.

Mera dansk-svenskt samarbete framöver
Men inte heller Lars Friis, ordförande för Dansk Petanque Forbund, tvekar – trots att danskarna fick nöja sig med en seger i Nationernas Cup – att kalla arrangemanget för en ”stor succé”. Friis rosar också Halmstads bouleanläggning som han menar ”har optimala förhållanden för internationella boule-evenemang” och betonar, precis som Thuresson, samarbetet förbunden emellan.
– Samarbetet mellan det svenska och det danska förbundet fungerade förträffligt. Det blir det mer av. Grunden för fortsatt samarbete är lagd. 

Ett imponerat Europa
Ordföranden i det europeiska förbundet CEP, Mike Pegg, talade under söndagens avslutningsmiddag om att det inte var mer än sju veckor sedan det franska förbundet ställde in det Singel-EM som skulle bli tidernas första, och bara fem veckor sedan beslutet om att ändå arrangera det hela i Halmstad fattades – och om att det är snudd på obegripligt att det svenska och det danska bouleförbundet på denna korta tid klarade av att arrangera ett mästerskap helt i paritet med dem som förberetts under ett helt år.

Detta är också vad flertalet av de 110 delegationsmedlemmar som var på plats i Halmstad under mästerskapshelgen har återkommit till i de många lovorden.
– Ett utomordentligt mästerskap – så välorganiserat och en briljant spelplats. Alla som hjälpte till – i caféet, boulehallen, mötte oss på stationen osv – var utan undantag vänliga och hjälpsamma. Det är otroligt vad som kan åstadkommas på kort tid, säger exempelvis den walesiska spelaren Tansy Mayfield, som också prisade den vegetariska mat hon hade förbeställt. 

Fin föraning
De svenska anledningarna att känna sig nöjd och stolt över Singel-EM i Halmstad är många. Men tydligast av alla lyser förstås de båda medaljerna.
Rickard Nilsson hade goda föraningar redan när han fick reda på att EM skulle komma att spelas i Ståhlhallen istället för i Nîmes.
– Jag kände att ”nu blir det nog medalj”. Och det är första gången någonsin, berättar han.
Den känslan visade ju sig glädjande nog vara alldeles riktig.

Att det blev brons – och inte mer än så – berodde bland annat på ett misstag vid ställningen 8-10 i semifinalen mot madagaskarfödde schweizaren Patrick Emile. Emile hade sopat rent och plattat nedslag stora som badbollar. Men när Rickard då fick läge att sätta press på Emile svarade han inte med samma spel.
– Jag blev för svensk och tänkte att jag skulle vara ordentlig. Plattade bara till precis tillräckligt för ytan jag ville landa på. Då bildades det en liten vall av grus precis bredvid nedslagsplatsen. När jag landade i den och kulan stack två meter i sidled både tänkte jag och sade högt till mig själv: ”Idiot!”.

Schweizaren hade aldrig kunnat protestera om Rickard hade gjort som Emile själv och plattat en betydligt större yta än den tillåtna. Nu blev det ytterligare poäng till schweizaren och final för Emile.

Koogje tappade allt på söndagsmorgonen
En final som förhandsfavoriten, Henri Lacroix från Frankrike, kunde vinna utan några svårigheter.
Han blev dock besegrad i en match – den mot holländaren Kees Koogje i det schweiziska grundspelet. Vilket innebar att Koogje var den enda obesegrade spelaren efter grundspelet. Han höll sig obesegrad också genom hela lördagens spel och åttondelspoolen innan han förlorade söndagens första match ordentligt, med 2-13, mot den Emile som i matchen efter skulle slå ut Rickard med 13-8.
Fransmännen var imponerade över Rickards spel och ställde flera frågor om honom medan de såg honom både spela och värma upp mellan matcherna. Att Rickard ökat nivån på den respekt de franska landslagsmedarbetarna hyser för honom råder det inget tvivel om.

Ny final mellan Matarranz och Johansson
Också damklassen vanns av den stora förhandsfavoriten, den spanska världsmästaren Yolanda Matarranz. Redan före finalen hade hon ställts mot hemmahoppet Jessica Johansson, i åttondelspoolen.  Jessica var då bara ett klot ifrån att besegra världsmästaren. I finalen, som blev ett returmöte mellan dem båda – och därmed också ett nytt möte mellan de båda EM-finalisterna i årets Skytte-EM – spelade Jessica inte alls på samma nivå som då och Matarranz kunde enkelt bärga guldet.

Hemmaplan ingen verklig fördel
Den första matchen, där Jessica var nära att slå Matarranz, var inte en vinna-eller-försvinna-match. Den spelades inte heller på centercourten inför omkring 150 personer på läktarna och mängder av ytterligare åskådare framför dataskärmar runtom i Europa.
– Man säger ofta att det är en fördel med hemmaplan, men egentligen är det tvärtom – pressen blir väldigt mycket större, som förbundskapten David Le Dantec kommenterade saken strax efter finalförlusten.
Som ju också var en silvervinst. Och Jessica verkade, med all rätt, hyfsat nöjd efter finalen – trots att hon i sin frustration över det dåliga finalspelet nästan hade bitit hål i handen.

På vägen mot finalen besegrade Jessica många bra spelare – inklusive Tysklands Indra Waldbüsser, schweizaren Sylviane Metairon, Belgiens Natachsa Kazmierczak, Hollands Sandy Rikkers samt – inte minst – Frankrikes Audrey Bandiera.

Peterson vann coachkampen
Både den grekiska spelaren, före detta volleybollproffset Christos Mavreas, och Estlands deltagare i herrklassen, Urmo Auväärt, saknade coach och fick låna varsin av den svenska värdnationen.

Auväärt och Mavreas. Foto: Jac Verheul.

Juniorkaptenen Jimmie Olsen, som dessutom gjorde en högst betydande insats under arbetet med att förbereda Ståhlhallen för mästerskapet, tog hand om Mavreas, medan veterankaptenen Mats Peterson guidade Auväärt.
Efter grundspelet var det bara en buccholzpoäng som skilde dem båda åt. Men en mycket väsentlig sådan, eftersom Auväärt slutade på femtonde plats – och fick fortsätta att spela EM – medan Mavreas hamnade på plats sexton och hamnade i Nationernas Cup. 
Mavreas var ändå mycket nöjd:
– Att jag vid min ålder (53) på nytt får vara med och spela Europamästerskap är helt underbart. Boule petanque är en fantastisk sport!

Många följde helgen i Halmstad
Utöver delegationerna från 25 olika nationella förbund – med 47 spelare plus coacher och delegationsledare – kom cirka 150 åskådare för att ta plats på läktarna i Ståhlhallen.
Dessutom följde 3300 unika användare webbsändningarna, som Thorells Event stod för och Svenska Bouleförbundet bjöd på, via 7900 olika inloggade enheter. De matcher som sändes går fortfarande att se i efterhand.
Ytterligare 250 tittare följde de svenska matcher som visades via Facebooksidan Svensk Boule – dessa filmklipp hade efter ytterligare en vecka setts av drygt 2000 personer.

Mediabevakningen var mycket god på det lokala planet. De svenska riksmedierna gav däremot inte mästerskapet och de svenska framgångarna någon uppmärksamhet, vilket får Svenska Bouleförbundets informatör att konstatera:
– Medielogiken är allt annat logisk. Ett manipulerat klot från ett EM kan den ena veckan hamna på förstasidorna i Sveriges allra största medier. I ett annat EM – på hemmaplan i Sverige – ett par veckor senare genererar två svenska medaljer, av två möjliga, inte en enda rad. Det är ganska bedrövligt.
Bortsett från det måste man nog kalla Singel-EM i Sverige för en succé.

Fortfarande kan man se matcherna som Thorells Event livesände på webben.  På våra EM-sidor finns också alla resultat – och Jac Verheuls bilder – ännu tillgängliga.